Många företag och organisationer ligger efter med att skapa, uppdatera och öva sina krishanteringsplaner. Det är sannolikt beroende på psykologiska faktorer som “det händer inte oss”, bedömningar att sannolikheten är liten och/eller resurs- och kompetensbrist. När konsekvenserna av en händelse (om än osannolik) räknas med visar det sig alltid att bristen i att inte ha en ordentlig krisplanen och att ha övat att sätta krisorganisationen i verket blir orimligt stora. Som det sägs så skall syndaren vakna sent men också är det också så att det är “Bättre sent än aldrig”.

Utan att på något vis kritisera eller döma någon kan man ändå ta lärdom av andras misstag. Se denna artikel!